De första skogsvårds-rekommendationerna speciellt avsedda för torvmarker är nu färdiga. Avverkningsmängderna på torvmarker kan fördubblas till 12 - 14 miljoner kubikmeter per år. Belastningen på miljön ökar då flera iståndsättningsdikningar och avverkningar utförs, men ifall de nya rekommendationerna följs kan miljöproblemen minimeras.

Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio har i samarbete med Skogsforskningsinstitutet och experter från skogscentralerna gjort upp de första skogsvårdsrekommendationerna för dikade torvmarker. Mer än hälften av Finlands torvmarker är dikade. Tack vare dessa nya rekommendationer blir skogsbruket på torvmarker effektivare på ekonomiskt ändamålsenliga platser. Man beaktar dock även miljöaspekter och bevarar mångfalden i naturen.

Virkesproduktionen på torvmarker kan öka

En tredjedel av tillväxtökningen i bestånden efter 1950-talet beror på att torvmarker dikats. På 60-talet dikade man allra mest. En stor del av dikena behöver nu rensas och ungskogarna gallras. Fler avverkningarna borde utföras, så att träden snabbare kan utvecklas till värdefulla stockträd. Fler avverkningar skulle också öka skogsägarnas inkomster med 100 miljoner euro per år. Dessutom kan iståndsättningsdikningar och gallringar öka virkesmängden med ca en miljon kubik per år.

Dikenas skick, torvmarksväxtligheten, trädens tillväxt och livskraft avgör behovet av iståndsättningsdikning. Ifall dikena är tilltäppta eller igenvuxna och beståndets tillväxt har avstannat för att marken är för våt, är iståndsättningsdikning nödvändig. En ökad torvmarksväxtlighet är ofta ett tecken på att dikena inte fungerar. Ett tätt bestånd håller dock pga. avdunstningen grundvattnet på en tillräckligt låg nivå. Man försöker undvika onödiga dikningar.

Miljöproblem kan minimeras

Rekommendationerna föreslår att man på vissa torvmarker speciellt satsar på att främja mångfalden i skogsnaturen. De ekonomiskt minst lönsamma objekten lämnas odikade.

De skadliga effekterna på vattendragen som skötseln av torvmarker leder till kan minimeras. Avverkningarna och iståndsättningsdikningarna sätter de näringsämnen som är bundna i trädbestånden och torven i rörelse. Näringsämnen och fasta partiklar övergöder vattendragen och gör vattnet grumligt. Genom god planering och yrkesskicklighet kan man dock undvika miljöproblemen.

Genom effektiv vattenvård kan man förhindra utsköljningen av näringsämnen och fasta partiklar. Genom att bygga sedimenteringsbassänger, översilningsfält och slamgropar förhindrar man att vattenlösliga näringsämnen sipprar ut i vattendragen.

Till bra skick på en gång

Det är skäl att utföra iståndsättningsdikningen i samband med gallringarna. Då förbättras lönsamheten och avverkningarna täpper inte till dikena. Skogsvårdsrekommendationerna räknar upp de fördelaktigaste kombinationerna av gallringar och iståndsättningsdikningar för olika växtplatser.

De nya skogsvårdsrekommendationerna för torvmarker tas i bruk denna höst så snart skogscentralernas personal har utbildats. Rekommendationerna utkommer i november.

Tilläggsuppgifter
Matti Ruotsalainen
Expert på skogsförnyelse, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, tel. 020 772 9075

Hannu Hökkä
Specialforskare, Skogsforskningsinstitutet,
tel. 010 211 4528