60% av alla miljökonsekvenser, som hänför sig till finländsk livsmedelskonsumtion stannar innanför rikets gränser. Det största ansvaret bär lantbruket. Den resterande andelen av livsmedelskedjans miljökonsekvenser stannar i importländerna. För den här delen ansvarar livsmedelsimportörerna, d.v.s. livsmedelsindustrin och handeln.

MTT har tagit fram en beräkningsmodell med vilken man kan uppskatta den finländska livsmedelskedjans miljökonsekvenser. Modellen beskrivs i en rapport, som publicerades den 16.12. på Ständerthuset i Helsingfors. Med hjälp av modellen strävar man till att få livsmedelskedjans hela yrkeskår att starkare än tidigare ansluta sig till den nationella kvalitetsstrategin och till att bära sitt miljöansvar, som ingår däri. Rapporten granskar för första gången på nationell nivå hela kvalitetskedjans miljöansvar från åkern till matbordet.

Tillförlitligt data för konsumenter

- Det är viktigt att tillförlitligt data finns att tillgå för hela produktionskedjan. På det här sättet kan man öka på transparensen och underlätta konsumenters val av miljövänligare matvaror säger äldre forskare Yrjö Virtanen från MTT, som ansvarat för studien. Konsumenter måste också få kännedom om hur stor del av livsmedlens miljöbelastning som stannar utanför vårt lands gränser, tillägger Virtanen.

För att kunna dra full nytta av tillväxtpotentialen krävs det internationell konkurrenskraft i hela livsmedelskedjan. Samtidigt måste man få de den totala miljöbelastningen att minska.

Miljökonsekvenser som i det här skedet kan uppskattas med modellen innefattar klimatpåverkan och vattendragens eutrofiering, den nedre atmosfärens ozonbildning samt försurningen.

Eutrofieringen måste begränsas

Enligt de resultat som nu erhållits bör även i fortsättningen tyngdpunkten i hela livsmedelskedjans miljöansvar riktas in på en minskning av eutrofierande utsläpp och på att förbättra vattendragens tillstånd. Av den totala nationella miljöbelastningen står livsmedelskedjan för den största andelen, över 50%, av eutrofieringen av våra vattendrag. Kedjans andel av kväve- och fosforutlakningen är större än hälften av den totala utlakningen. Av den totala klimatpåverkan står livsmedelskedjan för ca 14%.

Av livsmedelskedjans totala miljöbelastning står jordbrukets livscykelfaser för den största andelen. Av de totala metan-, dikväveoxid- och ammoniakutsläppen samt av kväve- och fosforutlakningen är jordbrukets andel över 90% och i alla olika miljöbelastningskategorier som granskats är jordbrukets andel klart över 50%.

Av hela livsmedelskedjans totala inhemska miljöbelastning är industrins andel mindre än 5%. Importens miljökonsekvenser utgör 30-40 procent och av den här belastningen är transportens andel relativt liten, maximalt bara 6%.

Produktionen av livsmedel för privata hushåll står för ca 60% av kedjans totala miljöbelastning och produktionen av livsmedel för restauranger och liknande inhemska serviceinstitutioner för 12-24 procent. Den resterande andelen står exporten för.

Ansvaret är gemensamt

Livsmedelskedjans alla aktörer måste i fortsättningen med gemensamma krafter gripa sig an problemen. Som förädlare av livsmedel och en sammanbindande länk mellan livsmedelsindustrin och konsumenterna bör även handeln bära sin egen indirekta andel av ansvaret för kedjans totala miljöpåverkan, påpekar professor Sirpa Kurppa från MTT.

Uppskattningen av livsmedelskedjans miljökonsekvenser, som gjorts av MTT bygger på ett forskningssamarbete mellan MTT, Finlands miljöforskningscentral SYKE och Thule institutet vid Uleåborgs universitet, samt på ett nära samarbete mellan MTT, ProAgria Lantbrukscentralernas förbund, råvaruindustrin, livsmedelsindustrin och handeln. Rapporten har finansierats av jord- och skogsbruksministeriets Kvalitetskedja.

Tilläggsuppgifter:
äldre forskare Yrjö Virtanen, MTT, tel. 040 763 8441, förnamn.efternamn@mtt.fi
prof. Sirpa Kurppa, MTT, tel. 040 5486968, förnamn.efternamn@mtt.fi