Jordbrukarens och vattendragens intressen vid fosforgödsling kan ligga närmare varandra än vad man hittills har ansett, framhöll forskaren Antti Iho vid MTT i sin avhandlingsforskning.

Fosfor är ett nödvändigt näringsämne för växterna, men urlakningen av fosfor på åkrarna ökar eutrofieringen i vattendragen. Enligt den dynamiska beräkningsmodell som Iho har utarbetat är det möjligt att optimera fosforgödslingen så att näringsämnena räcker för spannmålsodlingen men transporten ut i vattendragen inte blir oacceptabelt stor.

- För spannmålsodlingens del ligger markens optimala fosfortal inte långt från det optimala fosfortalet för samhället och miljön. Jordbrukarens och samhällets intressen är således inte i någon stark konflikt med varandra, säger Iho.

Den årliga gödslingen styr fosforlagret i marken
Fosforns skördeeffekter kommer främst från den fosfor som har samlats i marken och kan utnyttjas av växterna, men inte direkt av den fosfor som tillförs i form av gödsling.

I sin avhandling granskar Iho den årliga gödslingen främst som en metod för reglering av fosfortalet i marken på lång sikt. Han utvecklade en teoretisk referensram för hur fosforgödslingen bör regleras så att slutresultatet blir optimalt både för jordbrukarens ekonomi och för samhället.

Jordbrukaren måste ta hänsyn till priset på gödsel, skördeeffekten och slutproduktens pris, t.ex. spannmålspriset. Samhället tar även hänsyn till fosfortransportens effekter på eutrofieringen i vattendragen och de negativa effekterna av detta, t.ex. algblomning.

- I miljövården är det viktigaste att välja rätt nivå på den fosfor som tillförs genom gödsling och inte i första hand en ensidig minskning av gödslingen, framhåller Iho.

Priset på eutrofieringen i vattendragen är avgörande
Iho tillämpade sin dynamiska modell på fosforgödsling av korn som odlas på lerjord när bestämda prisnivåer gäller. Han upptäckte att jordbrukaren affärsekonomiskt sett borde försöka hålla åkrarnas fosfortal något över sju. För miljön är det optimala fosfortalet något under 6,5.

- För jordbrukaren och samhället är det bäst att använda liknande tillvägagångssätt för att sänka ett onödigt högt fosforlager i marken, konstaterar Iho.

Differenserna i fosfortalens börvärden beror på vilken vikt, dvs. vilket pris, man lägger på de olägenheter eutrofieringen i vattendragen medför. Enligt Iho kan de förnuftigaste lösningarna affärsekonomiskt sett och samhällsmässigt sett ligga långt från varandra inom de miljömässigt känsligaste områdena men på annat håll kan de ligga mycket nära varandra.

Forskaren påpekar att en förnuftig nivå på fosforgödslingen beror på vilket fosforlager marken innehåller vid respektive tidpunkt. Det kan variera mycket redan inom ett åkerskifte.

- För att bestämma noggranna gödselvolymer och rekommenderade nivåer på fosforlagret behövs information om jordarterna och växterna, t.ex. vilken mätare är bäst för att mäta det fosforlager som kan utnyttjas av växterna och vilken är den kombinerade effekten av fosforlagret och fosforgödslingen på skörden.

AFL Antti Ihos avhandling "Essays on socially optimal phosphorus policies in crop production" (Samhällsmässigt optimal fosforanvändning i växtproduktionen) granskas 26.11.2010 vid agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Opponent är professor Angels Xabadia från universitetet i Girona och kustos professor Markku Ollikainen från Helsingfors universitet.

Ytterligare information:
äldre forskare Antti Iho, MTT, tel. +358 50 572 2059, förnamn.efternamn@mtt.fi