Djurens välbefinnande

Lagstiftning

Om allmänna krav på djurens välbefinnande föreskrivs i djurskyddslagen (247/1996), i lagen om transport av djur (1429/2006), rådets förordning nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden samt i lagen om försöksdjursverksamhet (62/2006). Bestämmelser om straff till följd av att man inte följer bestämmelserna ingår både i djurskyddslagen och i strafflagen (39/1889). Närmare bestämmelser om djurskyddslagens krav finns i djurskyddsförordningen (396/1996, statsrådets förordning). Jord- och skogsbruksministeriets förordningar innehåller bestämmelser om närmare krav som gäller hållning, skötsel och behandling av olika djurarter och olika verksamheter med djur. Djurskyddslagens syfte är att på bästa möjliga sätt skydda djur mot lidande, smärta och plåga samt att främja djurens välbefinnande och goda behandling. Det är förbjudet att vålla onödig smärta och plåga hos djur. Vidare ska man vid djurhållningen främja djurens hälsa och ta hänsyn till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.


Myndigheter

I egenskap av högsta myndighet styr och övervakar jord- och skogsbruksministeriet att bestämmelserna om djurens välbefinnande införs och följs. Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) gör samma sak i egenskap av centralförvaltningsmyndighet. Inom regionförvaltningsverkets veksamhetsområde är det regionförvaltningsverket som tar hand om denna uppgift. Lokala övervakande myndigheter är kommunalveterinärer, tjänsteinnehavare som sköter hälsoskyddsövervakning i kommuner och polis. Besiktningsveterinärer ser till att slakterier följer bestämmelserna om djurens välbefinnande, likaså att man följer dem på slakteriernas områden. Gränsveterinärer ser till att man följer bestämmelserna vid gränsövergångsställen, platser för utresa och vid veterinära gränskontrollstationer. De anläggningar som bedriver verksamhet med försöksdjur övervakas av regionförvaltningsverket.

Mer information på Eviras websidor.


Början av sidan