Allmän fiskerätt är en fiskerättighet som kan jämställas med allemansrätten. Den kan vara avgiftsbelagd eller avgiftsfri.

I de allmänna fiskerättigheterna ingår bl.a.

- allmän fiskerätt i havet inom allmänt vattenområde och i Finlands fiskezon

- mete och pilkfiske

- fiske som grundar sig på en avgiftsbelagd länsbestämd handredskapsavgift (spöfiskeavgift)

Fiskeområdena och TE-centralerna kan besluta om begränsning av den allmänna fiskerätten inom vissa områden.

Allmänt vattenområde i sjöar är ett vattenområde på öppna fjärdar i vissa stora sjöar (Höytiäinen, Enare träsk, Koitere, Lappajärvi, Orivesi, Ule träsk, Puruvesi, Pyhäselkä och Päijänne) där invånarna i kommuner som gränsar mot de här sjöarna får bedriva krokfiske utan ytterligare tillstånd.

Allmänt vattenområde i havet är ett vattenområde som ligger i havsområdet utanför byaråarna och där husbehovs- och rekreationsfiske är fritt (personer som är 18-64 år skall betala fiskevårdsavgift). Gränserna för det allmänna vattenområdet har märkts ut på grundkartan.

Arbetskrafts- och näringscentralen (TE-centralen) är en statlig regionförvaltningsmyndighet vid vilken det finns en fiskerihushållningsenhet, dvs. en distriktsorganisation inom fiskeriförvaltningen som är underställd jord- och skogsbruksministeriet. Det finns sammanlagt 11 fiskerihushållningsenheter och de ger råd i frågor som hänför sig till fiske.

Arbetskrafts- och näringscentralerna/fiskerihushållningsenheterna:

Nylands
Egentliga Finlands
Tavastlands
Sydöstra Finlands
Södra Savolax
Mellersta Finlands
Norra Savolax
Norra Karelens
Österbottens
Kajanalands
Lapplands

Delägarlag (tidigare benämning: fiskelag) är ett förvaltnings- och fiskevårdsorgan som bildas av delägarna i ett fiskevatten som är gemensamt för flera fastigheter. Delägarlagets verksamhet regleras av lagen om samfälligheter, lagen om fiske och delägarlagets stadgar. Delägarlaget skall organisera bedrivandet av fiske och vården av fiskbestånden inom sitt område på det sätt som lagen om fiske förutsätter.

Fiskeförbudsområde. En myndighet kan förbjuda mete, pilkfiske och handredskapsfiske inom vissa områden. Förbud mot handredskapsfiske som TE-centralen beviljar i enlighet med 11 § i lagen om fiske är ett exempel på sådana förbud. Fiske kan vara förbjudet också med stöd av någon annan lag eller bestämmelse.

Fiskeområde. Ett fiskeområde är ett lagstadgat samarbetsorgan där fiskelagen, de som äger vattenområdet samt organisationer för yrkesfiskare och fritidsfiskare är medlemmar. Fiskeområdet har bildats för att utgöra en i fiskeriekonomiskt avseende enhetlig verksamhetsenhet inom ett område som består av en eller flera kommuner. I Finland finns det sammanlagt 225 fiskeområden.

Fiskerättsinnehavaren kan vara ett fiskelag, den som äger ett enskilt vattenområde eller den som arrenderar ett fiskevatten. Fiskerättsinnehavaren är i första hand förpliktad att organisera fisket och vården av fiskbestånden i sitt fiskevatten i enlighet med principen om hållbar användning.

Fiskevårdsavgiften är en avgift av skattenatur som betalas till staten. Den skall betalas av alla som är 18-64 år och bedriver annat fiske än mete eller pilkfiske.

Fiskeövervakning. Polisen, fiskerimyndigheten, tull- och gränsbevakningsmyndigheten och edsvurna fiskeövervakare har rätt att övervaka att bestämmelserna och föreskrifterna om fiske följs. De har också rätt att omhänderta redskap som har använts till olovligt fiske och den fångst som erhållits med dem.

Också de som äger eller är delägare i vattenområdet eller den som innehar fiskerätt har rätt att kontrollera fisketillstånden.

Om du har glömt kvittona på betald avgift hemma men tillförlitligt kan styrka din identitet för fiskeövervakaren har du en möjlighet att visa upp kvitto på betald avgift inom sju dygn från kontrollen. Då undgår du påföljder.

Om du har glömt kvittona på betalda avgifter hemma och inte kan styrka din identitet, kan fiskeövervakaren omhänderta fiskeredskap som använts vid handredskapsfiske. De omhändertagna fiskeredskapen skall omedelbart återlämnas om kvitto på betald avgift uppvisas inom sju dygn efter omhändertagandet.

Fredningsområde. Ett fiskeområde kan för en tid av högst tio år grunda ett fredningsområde inom ett vattenområde där värdefulla fiskarter leker eller uppehåller sig eller vilket de använder som vandringsled. Fredningsområdet skall märkas ut i terrängen på ändamålsenligt sätt. I beslut om grundande av fredningsområde skall det föreskrivas under vilken tid och på vilket sätt fisket inom fredningsområdet är inskränkt.

Fredningstid är den tid då det är förbjudet att fånga en viss fisk- eller kräftart. Under den tid då en viss fiskart eller kräftan är fredad får redskap som är tillverkat för fångst därav eller särskilt ägnat för ändamålet inte hållas utsatt i vattnet. Fredade fiskar eller kräftor som erhållits under fredningstiden skall ofördröjligen åter släppas ut i vattnet.

Handredskapsfiske (spöfiske). För handredskapsfiske behövs antingen en länsbestämd handredskapsavgift (spöfiskeavgift) eller tillstånd som beviljats av fiskerättsinnehavaren.

Den länsbestämda handredskapsavgiften ger rätt att bedriva handredskapsfiske endast på det sätt som bestäms i lagen om fiske, dvs. med ett spö, en rulle och ett bete. Personer som är yngre än 18 år eller har fyllt 65 år behöver inte betala länsbestämd fiskevårdsavgift.

Fiskerättsinnehavaren kan bevilja t.ex. rätt att fiska med drag så att flera beten används. Den som äger fiskevattnet kan likaså oftast bevilja tillstånd att bedriva handredskapsfiske också på ett område där handredskapsavgiften inte gäller, t.ex. i lax- eller sikförande forsar.

Länsbestämd handredskapsavgift (spöfiskeavgift) avser en avgiftsbelagd allmän fiskerätt som ger möjlighet att fiska i ett läns vattenområden med ett spö, en rulle och ett bete. Vid trolling får man dessutom använda ett viktdrag eller en paravan. Den länsbaserade handredskapsavgiften kan betalas så att den gäller i flera län.

Mete är en avgiftsfri allmän fiskerätt som man inte behöver tillstånd för. Med avgiftsfritt mete avses i lagen om fiske sådant fiske som bedrivs med spö utan en för kastfiske lämpad rulle och där spöet eller reven befinner sig i eller inom räckhåll för den metandes hand och där betet inte är en pilk, ett drag, en fluga eller något annat konstgjort don.

Det är förbjudet att meta i forsar och strömdrag i lax- eller sikförande vattendrag och i sådana vattenområden inom vilka fiske är förbjudet med stöd av någon annan bestämmelse eller föreskrift.

Minimimått är det minsta mått som fiskar får ha när de fångas. Fisken mäts från käkspetsen till ändan av den utsträckta, sammanpressade stjärtfenan. Bestämmelser om minimimåtten för fisk finns i förordningen om fiske.

Minimimått:

Havslax 60 cm (undantag: Bottenviken 50 cm), havsöring 50 cm, insjölax 40 cm, insjööring 40 cm, röding (inom Vuoksen vattensystem och i Enare träsk) 40 cm, gös 37 cm och harr 30 cm.

Ett fiskeområde kan för ett visst vattenområde bestämma minimimått också för sådana fiskarter som inte anges i förordningen om fiske (eller för kräftarter) eller bestämma att minimimåttet skall vara större än vad som bestäms i förordningen.

Pilkfiske (pimpelfiske) är en avgiftsfri allmän fiskerätt som man inte behöver tillstånd för. Med avgiftsfritt pilkfiske avses i lagen om fiske fiske med pilk, fäst vid en rev som hålls i rörelse i lodrät riktning så att reven hålls i handen eller det används ett kort spö, som inte är lämpat för kastfiske.

Det är förbjudet att pilka i forsar och strömdrag i lax- eller sikförande vattendrag och i sådana vattenområden inom vilka fiske är förbjudet med stöd av någon annan bestämmelse eller föreskrift.