Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte i sig konsumeras som livsmedel, men som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål, t.ex. för att säkerställa livsmedlens hållbarhet. Användningen av ett tillsatsämne ska vara nyttig och säker för konsumenten, det måste finnas ett tekniskt behov för den och den får inte vara vilseledande för konsumenten.

Bestämmelser om användningen av tillsatsämnen samt om villkoren för och uppföljningen av användningen ges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008. Denna förordning ersätter tidigare direktiv och beslut om livsmedelstillsatser, färgämnen och sötningsmedel som får användas i livsmedel. De mer detaljerade bilagorna II ("förteckning över tillsatsämnen") och III ("förteckning över tillsatser i tillsatsämnen") började gälla i december 2011.

Tidpunkten för tillämpning av bilagorna II och III

Reformerna i bilaga II som gäller tillåtna alkaliska metakyrlatpolymerer och höjning av mängden pidioxid i saltersättare, tillämpas omedelbart. Vidare ska den första ändringen i bilaga II som gäller användningen av steviolglykosider som sötningsämne, tillämpas omgående. Övrigt ska förordningen börja gälla 1.6.2013. Livsmedel som släppts ut på marknaden före detta datum går dock att säljas tills datumet för minsta hållbarhetstid går ut. Officiellt gäller de nuvarande bilagorna till handels- och industriministeriets förordning så länge tills den aktuella bilagan börjar tillämpas. I praktiken är bilaga II alltså i kraft bortsett från ett par tillsatser och därtill hänförliga krav.

Avsnitten 1, 4 och 5 A i bilaga III som ingår i den nuvarande lagstiftningen ska tillämpas från 31.5.2013. För nya frågor, dvs. avsnitten 2 och 3, gäller en övergångsperiod på 24 månader, vilket innebär att de tillämpas från december 2013. Även här får livsmedel som släppts ut på marknaden före denna tidpunkt säljas tills datumet för minsta hållbarhetstid går ut.

Bestämmelser om tillsatsämnen

Mer ingående information om livsmedelstillsatser finns på Eviras webbsida Livsmedelsinfo.