Strategin för främmande arter klar - skadliga främmande arter ska bekämpas systematiskt

De problem som främmande arter vållar är under kontroll och invadering av nya arter stoppas. Så här lyder riktlinjerna i förslaget till en nationell strategi för främmande arter som i dag överlämnades till jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila. Omkring 100 sakkunniga har deltagit i arbetsgruppens arbete.

En främmande art är en art av organism, såsom en trädgårdsväxt, villebråd, en vattenorganism eller ett skadedjur som med människans hjälp har spridits till nya platser. Vidare kan främmande arter av misstag ha fått fäste i en ny miljö såsom är fallet med rovattenloppan som kommit till Finland med Östersjöfartygen. I den nya livsmiljön kan dessa arter förändra miljön, försvåra överlevnaden hos de ursprungliga arterna, sprida sjukdomar eller skada till exempel odlingsväxter eller skogsbruket.

Ett av arbetsgruppens förslag handlar om att definitivt utrota jätteflokan i Finland under de följande 10 - 20 åren. De orsakar allvarliga hudsymptom och tränger undan andra växter. Projektet med att utrota jätteflokan är ett pilotprojekt som kan tillämpas som mall vid bekämpning av andra arter.

Bristfällig lagstiftning, varningssystem behövs

Lagstiftningen ger redan nu verktyg för att motarbeta skadliga effekter av vissa främmande arter, till exempel farliga växtskadegörare. Lagstiftningen måste dock förbättras antingen genom att man kompletterar bestämmelserna eller stiftar en ny lag. Enligt förslaget ska det tillsättas en nämnd för att förbättra den allmänna hanteringen av skadliga främmande arter. Vidare ska man fastställa myndighetsansvaret, utöka myndigheternas befogenheter att utrota främmande arter och fästa vikt vid skyldigheten att anmäla förekomst av främmande arter. Bestämmelserna är också bristande när det gäller att sälja, sprida eller hålla till salu främmande arter. I dag är det inte möjligt att kringgå principerna om hållbar användning ens i det fallet att man vill utrota sådana skadliga främmande arter som mårdhund eller mink. Man har inte heller någon skyldighet att anmäla utplanteringar av fisk eller kräftor, likaså är regleringen av införsel och användning av pollinerande steklar otillräcklig.

För att samla, sprida och utnyttja information om främmande arter ska det enligt arbetsgruppens förslag utvecklas en portal. Ett fungerande system för tidig varning som slår larm och ger aktuell information om nya invasiva arter är ett villkor för att arbetet med att bekämpa skaldiga främmande arter ska lyckas.

Snabba reaktioner på särskilt skadliga främmande arter

I början av året fanns det i Finland 157 skadliga främmande arter. Över 100 arter är sådana som inte ursprungligen hör till jord- och skogsbruket. I Finlands territorialvatten i Östersjön uppträder fem skaldiga främmande arter, likaså i insjövatten. Sex arter tillhör marklevande ryggradsdjur, 24 är främmande växter och nio skadliga arter förekommer inomhus.
För jord- och skogsbruket främmande arter är bland annat potatisbladmöglet som orsakar stora skördeförluster, harlekinnyckelpigan som är avsedd för biologisk bekämpning men som slår ut vår ursprungliga nyckelpiga samt den spanska skogssnigeln som förstör odlings- och trädgårdsväxter.
Havstulpanen som sprider sig via påväxt på fartygens och båtarnas skorv, bäckrödingen som konkurrerar med den ursprungliga öringen och minken som jagar fågelungar i skärgården och fågelvattnen, är skadliga främmande arter. Blomsterlupinen tränger undan vall- och ängsväxterna som lyckats etablera sig på ängar och vid vägkanter.

Till särskilt skadliga främmande arter hör jättefloka, vresros, kräftpest, spansk skogssnigel och mink samt farliga växtskadegörare, till exempel koloradoskalbagge. Man måste vidta omedelbara åtgärder för att motarbeta och minska skadorna, utrota eller stoppa spridningen av dessa farliga arter.

Tallsvedsnematoden, som inte hittills påträffats i Finland, är ett exempel på en särskild farlig skadegörare som man redan bekämpar mycket hårt för att hindra dess etablering. I alla EU-länderna är det också förbjudet att importera eller sprida farliga växtskadegörare.

Dyrt hot mot naturens biologiska mångfald

Globalt sett utgör de främmande arterna det näst största hotet mot naturens biologiska mångfald. Årligen ger de upphov till kostnader som uppgår till över 1 000 miljarder euro. I Europa beräknas de skadliga främmande arterna ge upphov till kostnader på mer än 12,5 miljarder euro årligen om inget görs.
Hos oss orsakar de främmande arterna också skada i naturen. Därtill medför de ekonomiska och sociala olägenheter. Vildkaniner gräver tunnlar i parker och under vägar. I Östersjön täpper en skadlig främmande art, bräckvattenmusslan, igen till exempel vattenledningar i kraftverk. Vattenpesten och vresrosen förändrar miljön och försvårar användningen av stränder och insjövatten för rekreation. Kräftpesten, en skadlig främmande algsvamp med ursprung i Amerika, har utplånat våra flodkräftor i vida områden.
Målet är att skadliga främmande arter ska motarbetas i Finland så tidigt som möjligt eftersom det är effektivast och blir betydligt billigare. Till exempel för tio år sedan skulle det ha varit möjligt att eliminera vildkaninen, men det som man kan göra i dag är att man begränsar populationens tillväxt och spridning till nya platser.

Mer information:
miljödirektör Veikko Marttila, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 040 5132119
miljörådet Esko Jaakkola, miljöministeriet, tfn 050 369 8672
miljööverinspektör Johanna Niemivuo-Lahti, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 040 358 5523