Med hållbart skogsbruk avses att skogsbruket är ekologiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt hållbart. För ett hållbart skogsbruk har fastställts sex kriterier som ligger till grund för bedömningen av skogsbrukets hållbarhet. Uppfyllandet av kriterierna bedöms med hjälp av flera kvantitativa och kvalitativa indikatorer (mätinstrument). Resultaten visar bl.a. vilken effekt olika åtgärder i långa loppet har på skogsbrukets hållbarhet. De kriterier och indikatorer som tillämpas i Finland bygger på internationellt godkända allmäneuropeiska modeller. Utgående från dessa har man också gett ut rapporter som beskriver hur våra skogar mår och vad är läget i vårt skogsbruk.

När träråvaror produceras på ett hållbart sätt innebär detta att skogsbruk och drivning uppfyller kraven på ett hållbart skogsbruk i en vidare mening än lagens bestämmelser förutsätter. Ett sätt att påvisa att kraven uppfylls är skogscertifiering. Avsikten med den frivilliga, av en tredje part garanterade skogscertifieringen är att producera tillförlitlig information för konsumenter och slutanvändare om träprodukter samt att påvisa att produkterna är tillverkade av tråråvaror från välbrukade skogar. Ett skogscertifikat bevisar träråvarornas ursprung.

Det finns ca 50 certifieringssystem världen över. De system som används mest är PEFC och FSC. I Finland är det möjligt att certifiera skogar enligt bägge systemen, men PEFC tillämpas mer. Omkring 95 procent av våra ekonomiskogar har certifierats enligt PEFC. Ett internationellt PEFC säkrar att olika länders nationella system följer de internationella certifieringskraven. År 2000 godkändes Finlands PEFC-system att ingå i det internationella PEFC-systemet.

År 2003 antog EU en handlingsplan för att bekämpa olaglig avverkning och virkeshandel, dvs. FLEGT (Forest Law Enforcement, Governance and Trade). I planen ingår bl.a. frivilliga avtal om partnerskap som syftar till att allt virke som importeras från partnerlandet till EU-området är lagligen avverkat. Enligt EU:s FLEGT-förordning (2005) bestäms virkets laglighet enligt lagstiftningen om skogsbruk, drivning och virkeshandel i det land där virket är avverkat. Enligt kraven för lagligt upphandlad träråvara ska råvaran skaffas hos en juridisk person som har laglig rätt att avverka i det aktuella området. Avverkning och skogsvård ska ske enligt den lokala skogs- och miljölagstiftningen.

Avsikten med Flegt-tillläggsåtgärdsförordningen är att stoppa försäljning av olagligt avverkat virke och trävaruprodukter i EU. De som importerar virke eller trävaruprodukter till EU ska på ett tillförligt sätt utreda virkets ursprung. Vidareförsäljare ska bevara dokumenten som visar var de har köpt och sålt varorna.

Offentliga upphandlingar kan bidra till en hållbar användning av förnybara naturresurser. De första rekommendationerna för offentlig upphandling av träbaserade produkter blev färdiga år 2010. Rekommendationerna tar hänsyn till hållbarheten hos råvaran till träbaserade produkter, dvs. träråvarans laglighet och hållbar produktion. Målet är en livscykelstudie där man bedömer upphandlingens miljökonsekvenser från anskaffning av material till tillverkning och användning av produkterna ända fram till slutförvaring. Detta livscykelperspektiv får i synnerhet tyngd vid bedömning av miljökonsekvenserna för byggnader och byggprodukter. Livscykelstudien ger också en möjlighet att bidra till innovativa produkter och lösningar vilket är ett av Finlands och EU:s mål när det gäller offentliga upphandlingar.

Uppdaterad 30.6.2011