Av Finlands skogsareal (skogs - och tvinmark) är 2,9 miljoner hektar, dvs. 13 procent, strikt skyddad eller där marken endast i begränsad omfattning får användas för skogsbruk. Merparten av dessa skogar (2,5 miljoner hektar) ligger i norra Finland där de upptar 22 procent av skogsarealen. I södra Finland är den motsvarande arealen en halv miljon hektar eller fyra procent av södra Finlands skogsareal. I närmare 70 procent (2,0 miljoner hektar) av de skyddade skogarna eller i de skogar där skogsbruk bedrivs i begränsad omfattning är avverkningar inte tillåtna, dvs. skogarna är strikt skyddade (nio procent av skogsarealen).
(Källa: Skogsforskningsinstitutet 2008)

National- och naturparkerna bildar stommen i nätet av naturskyddsområden. Nätet har under 1970-1990-talet kompletterats med flera skyddsprogram och programmet Natura 2000.

Mångfaldsprogrammet för skogarna i södra Finland (METSO) 2008-2016 har som mål att stoppa tillbakagången i de skogliga naturtyperna och skogsarterna och stabilisera en gynnsam utveckling av naturens mångfald fram till år 2016 (www.metsonpolku.fi).

Mångfalden i ekonomiskogar tryggas genom mångfasetterade åtgärder. En markägare kan få stöd för att behålla skogarnas biologiska mångfald. En av de viktigaste åtgärderna på privatmark är naturvårdsprojekt. Under åren 1997 - 2008 har skogscentralerna utfört 573 naturvårdsprojekt. Mångfalden kan också behållas genom att man lämnar naturvårdsträd på områden för skogsförnyelse. Naturvårdsträdens kvalitet (val, placering, antal och gruppering) har inte nämnvärt ändrats sedan år 2002.

Enligt den 10 riksskogstaxeringen (VMI10) är mängden död ved ca 5,4 m2/ha vilket är viktigt med tanke på mångfalden. Mängden har ökat i södra Finland där mängden död ved på skogs- och tvinmark nu är omkring 3,2 m3/ha jämfört med slutet av 1990-talet då mängden uppgick till 2,8 m3/ha. I norra Finland är mängden död ved ungefär 7,6 m3/ha.

(Källa: Skogsforskningsinstitutet 2009)